Fängslad

Jaha, det ser inte så ljust ut. Vi pratade med chefen på Frivården i Norrköping idag och vi fick reda på att ett samarbete tyvärr inte är möjligt. Det vi fick tillåtelse att göra är att sätta upp en lapp på deras kontor och få kontakt med några frivilliga och samarbetsvilliga på det sättet, men det känns ju minst sagt som en ganska osäker metod.

Vi mailade och fick svar från vår kontaktperson på RFS (Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare) som skulle vidarebefodra vår förfrågan om att kanske kunna komma i kontakt med några tidigare intagna via RFS. Det känns ju lite som en chansning, men det skadar inte att fråga.

Så ja, vi får se vad som händer. Det blir väl kanske till att överge den här projektidén och hitta på något nytt. Vilket känns ganska jobbigt, speciellt med tanke på att vi snart är inne i december...

Ett samtal, det är så enkelt. Men vi har väntat, jag antar att vi letar en inspiration som inte egentligen vill visa sig så vi har skjutit upp det utan egentlig anledning. Men idag tog vi tag i det, och ringde frivården, för att se om någon som tidigare har suttit inne vill skriva istället.

Kan väl säga att så inte mycket har hänt egentligen, chefen var på semester och är det i en dryg vecka till, inga beslut kan så klart inte tas utan denne. Men det betyder ju ändå att det fortfarande finns en god chans till ett sammarbete, men man kan ju inte påstå att det går särskillt snabbt i den byråkratiska världen. Att försöka maila med frivården tycks dessutom helt hopplöst, så det är snällt att vänta tills ansvarig är på plats igen.

Men det är trist att projektet aldrig riktigt kommer igång.   

Ajdå. Fick ett mail häromdagen från Kriminalvårdens huvudkontor, fastän vi inte hade skickat något till dem personligen. Någon måste ha skvallrat. Kontenan av det hela kan väl översättas något sånt här: Ni kan inte göra ert projekt med någon som sitter inne i någon anstalt. Det är inte så de jobbar. Och då blir väl vår spontana reaktion...varför inte då? Vad är de rädda för ska hända, att fångarna får en stund för reflektion, kanske till och med lite rehabilitering genom skrivandets ädla konst? Är inte det en av de främsta anledningarna att fängelseanstalter faktiskt ser ut som de gör?

Nu ligger vårt hopp i att hitta någon i Frivården som kan tänka sig att skriva, och det är så klart inte fyskam. Men det är ju inte alls lika sexigt, det var mer tänkt som ett komplement från vår sida, snarare än själva huvudpoängen. Men om vi ber riktigt snällt igen så kanske de ångrar sig, och kanske kan rucka på reglerna lite grand istället för standardsvaret: Nej. Det är ju ett väldigt positivt projekt?


Varför är det ok att till exempel sätta upp pjäser på fängelser, en fin och utvecklande konstform i sig absolut, men då vi ber fångarna att inte dirigeras och istället producera något efter eget huvud så är det nej direkt?